Thorbjörn Swenberg försvarar sin doktorsavhandling i innovation och design

Disputationer och licentiatseminarier

Datum: 2017-09-15
Tid: 10.00
Plats: Mälardalens högskola, sal Raspen (Verktyget) Eskilstuna

Thorbjörn Swenberg vid akademin för innovation, design och teknik försvarar sin doktorsavhandling “Framing the Gaze: (Audio) Visual Design Intentions and Perceptual Considerations in Film Editing” den 15 september klockan 10.00 i sal Raspen på MDH i Eskilstuna.

Titel: "Framing the Gaze: (Audio) Visual Design Intentions and Perceptual Considerations in Film Editing"

Serienummer: 235.

Opponent är forskarassistent Pia Tikka, Aalto University. Betygsnämnden består av professor Jonas Löwgren, Linköpings universitet, Barbara Tversky, professor emerita på Stanford University och professor på Teachers College Columbia University och docent Tomas Axelson, Högskolan Dalarna. Reserv är docent Peter E Johansson, Mälardalens högskola. 

Sammanfattning

Hur vi uppfattar en film och vad vi fokuserar på när vi följer en filmisk berättelse är i stor utsträckning beroende av hur filmen är sammanfogad, det vill säga hur den är redigerad av en filmklippare. Studien har utformats för att bättre kunna förstå filmklipparens yrkesroll och hur klipparen bedömer sina klipp, samt hur noggrannheten i klippningen påverkar betraktarens uppmärksamhet. 
 
I doktorsavhandlingen beskrivs hur en filmklippare strävar emot att fånga och styra sin filmtittares uppmärksamhet över filmklippen genom att leda ögat. Filmklipparen tar då hänsyn till perceptuella egenskaper hos bilder och ljud när hen bearbetar filmmaterialet. Antingen ska tittaren märka att det kom ett klipp, eller så ska bilderna i en filmsekvens vävas samman så sömlöst att de upplevs som en enda flytande ström av rörlig bild, utan klipp emellan bilderna – så kallad kontinuitet. 
 
Klipparen bestämmer för varje klipp om det ska märkas eller inte, beroende på vilken intention hen har. Frågan är hur noggrann klipparen måste vara när bilderna möts i klippunkterna om klippen ska förbli osynliga, och hur det går till att uppnå den noggrannheten?
 
En filmklippare har i denna studie klippt en dokumentärfilmsekvens, och processen med de överväganden som görs för varje klipp har spelats in. Därefter har processen och sekvensen diskuteras av forskaren och klipparen tillsammans. I avhandlingen ses klipparbetet som ett slags designarbete. Så har filmklippning inte undersökts förut. 
 
När en filmpublik sen får se dokumentärfilmsekvensen, och en version av samma filmsekvens där klippen har sämre noggrannhet, kan man konstatera att filmtittares ögonrörelser varierar med hur noggrant klippen är utformade. Sämre noggrannhet (som i den ändrade versionen) ger tecken på högre kognitiv belastning och därmed sämre förståelse för filmen.
 
Slutsatsen blir att filmklipparens perceptuella noggrannhet i klippunkten avgör om hen ska uppnå den intentionen hen har med hur tittaren ska titta. När den perceptuella noggrannheten är låg är det troligt att tittaren inte upplever kontinuitet hos filmen. 
 
På så vis förstår vi mer om hur små audiovisuella detaljer spelar stor roll i filmklippning, hur klippare tänker och arbetar. Vi får också förslag på hur perception kan studeras, när det gäller andra designarbeten.