Aktivt lärande är pristagarnas modell

Nytt sätt att undervisa gav duo Pedagogiskt pris

2015-02-13 | Utbildning

”Vi känner det som att vi gått i kunskapens djungel och huggit oss fram med en machete. Men nästa gång vi ska gå samma väg finns det en upphuggen stig att följa”, säger Hans Bjurgren om den nya pedagogiska modell han tagit fram tillsammans med kollegan Stefan Löfgren och som gav dem Pedagogiskt priset vid MDH i kategorin undervisningsinsatser.

 

 Stefan Löfgren och Hans Bjurgren, båda adjunkter på avdelningen för datavetenskap och nätverk, har tagit fram en egen pedagogisk modell för lärande som de kallar ”Stuck in Active”. Den går ut på kontinuerligt lärande för studenterna, med hög aktivitet och mycket aktiva studenter. Själva namnet ”Stuck in active eller SIA” är en term från deras eget ämne – att datorn ställer kontinuerliga frågor och hela tiden söker svar och en del av inspirationen har hämtats från undervisning med ”flipped classroom”. Under hösten har de båda kollegorna provat det nya sättet att undervisa i kursen Routing och Switching i komplexa nät, en 15-poängskurs i halvfart i åk 2, där de tidigare hade haft vanliga föreläsningar med en tentamen på slutet.

Införde case tog bort föreläsningar

Studenterna erbjuds nu ett frivilligt spår i fem block. Varje block varar i två till tre veckor och inleds med ett case som studenterna ska utforska och besvara frågor runt tillsammans i grupp. Varje block avslutas med inlämning av gruppens skriftliga rapport och en examination som görs enskilt. Studenterna betygssätt på dessa moment och behöver inte skriva sluttentamen om de är godkända. För dem som hellre önskar finns möjligheten kvar att bara skriva sluttentamen efter kursen. Vid höstens kurs valde alla utom en student att följa det nya spåret.
– När vi införde casen tog vi bort föreläsningarna. Vi har märkt att de ofta gör att studenternas kunskap blir fragmenterad eftersom många väljer att bara läsa från föreläsningsanteckningarna och inte i boken. Genom att använda case ”tvingar” vi dem att läsa boken och även på andra sätt ta reda på information för att lösa uppgiften, säger Stefan Löfgren.

Betyget för kursen blir ett snitt över perioden där grupprapporterna och examinationerna vägs samman. Examinationerna ges i form av duggor på webben, vilket gör att ingen behöver vänta på rättning utan kan få de rätta svaren samma dag och återkoppling från lärarna direkt.
– Vi såg att de studenter som tidigare presterat svagare lyfte sig, då de med den här typen av kurs tvingades att hänga med. Förut hade vi en genomströmning av antal poäng på kursen på cirka 65 procent, nu är vi uppe i cirka 95 procent. Det var endast en person som inte blev godkänd och det var en person som slutade under kursens gång, säger Stefan Löfgren.

För Stefan och Hans innebär det nya arbetssättet att de har växlat tid från att planera och hålla föreläsningar till att ta fram examinationsuppgifter och case samt att ta del av projektrapporter från alla grupper. Där det inte finns bra material för studenterna att ta del av, erbjuder de möten med fördjupningar där de ger dem sådan information.
– Förut skrev våra studenter kanske 30-40 sidor under hela kursen. Nu, med fem case, skriver de i snitt 150 sidor. Vi låter även studenterna producera tentafrågor och ta fram lösningsförslag som de sedan diskuterar, så att det blir en slags peer-review. Det är värdefullt eftersom det innebär att de har möjlighet att lära sig av varandra, säger Hans Bjurgren.

Nya grupper gav intressant resultat

De två pristagarna har också tänkt om när det gäller gruppsammansättning.
– När studenterna väljer grupper själva är det lätt att de hamnar i ett sammanhang där de alltid får ta en viss roll. Vi valde istället att göra nivåanpassade grupper. Det visade sig vara intressant. Grupperna med de meritmässigt vassaste studenterna var bäst och mittgrupperna presterade bra, men inte fantastiskt. Det roliga var att de meritmässigt sämsta grupperna gjorde några av de bästa prestationerna. Det var som att de tog tag i situationen när det inte fanns några starka studenter att lita på, säger Hans Bjurgren.

De märkte också att kommunikationen mellan grupperna blev bättre.
– Det blev som en levande kunskapsorganism där studenterna samarbetade och hjälptes åt, även mellan grupperna, säger Stefan Löfgren.

Det visade sig också att studenterna lärde sig mer med den nya modellen. Alla utom en student valde att göra de fem korta examinationerna och behövde därmed inte göra sluttentamen. Alla som valde det nya spåret klarade sig.
– Då ville vi kontrollera om vi hade lagt oss på en för lätt nivå och använde därför samma typ av frågor i sluttentamen som sju studenter skrev. Endast en av de studenterna klarade sig. Det visar att kontinuerlig examination ger kontinuerligt lärande, säger Hans Bjurgren.

Viktigt med motivation

Att bryta med det gamla sättet att lära ut handlar om att våga satsa och att satsa hårt, menar Hans och Stefan. För att ge den nya modellen möjlighet att lyckas försökte de sälja in idén till studenterna.
– Vi kände att även studenterna måste tro på idén för att den ska lyckas. Vi försöker också, i kursen, att pusha och motivera dem genom att tala om att det faktiskt är deras ansvar att lära sig och förstå och att leverera i tid. Vårt ansvar som lärare är att ge dem förutsättningar att ta fram information själva och därmed öka sin egen kunskap, säger Hans Bjurgren.

Rapportskrivandet, som sker i grupp, har syftet att lära studenterna att tänka akademiskt och att förbereda dem för exjobb. När de gått kursen har de skrivit flera rapporter som Stefan och Hans har gått igenom med olika fokus.
– Då de nu har fått göra flera rapporter har rapportskrivandet förbättrats under perioden. Bristerna som fanns i början, har rättats till i de senare och vi har kunnat lyfta olika aspekter i att skriva och tänka akademiskt, säger Stefan Löfgren.

Totalt gick ungefär 35 studenter i årskurs två kursen som gavs enligt den nya modellen. Nu ska modellen användas även i årskurs 1, men anpassas till att de studenterna kan behöva lite mer fasta ramar och guidning.
– Studenter måste lära sig att plugga. De börjar en livslång lärprocess här vid MDH. Det vill vi förbereda dem för och då måste vi få dem att se sin egen roll i den processen. Jag brukar säga att man inte kan lära sig att simma utan att få en kallsup. Det kan göra lite ont att studera, det är en jobbig process, men efteråt känner man oftast tillfredsställelse. Målet för oss är att alla ska klara kursen. Kuggar någon så är det för att den inte gjort jobbet. Det är viktigt att studenterna inte ”sitter av” föreläsningarna. De ska vara aktiva och vi ska finnas till hands på olika sätt, säger Hans Bjurgren.

Oväntad utmärkelse

För prispengarna hoppas duon kunna åka på en intressant konferens eller att träffa och diskutera med andra som håller på med liknande sätt att undervisa.
– Man blir lite rörd, det är roligt att bli uppmärksammad. Det hade vi inte förväntat oss, säger Stefan Löfgren och får medhåll av Hans Bjurgren som menar att de har en styrka i att vara två:
– Vi jobbar tillsammans och supportar varandra, tar en idé, vrider och vänder på den tills vi hittar något vi tror på. Är man två finns det alltid ett bollplank, det är viktigt.

Stefan och Hans får mottaga diplom som bevis för utmärkelsen i samband med Akademisk högtid i Västerås konserthus den 24 april kl. 16.00. Dagen innan, 23 april, håller pristagarna en föreläsning i sal Beta kl. 14.00. Alla intresserade är välkomna att närvara vid ceremonin och föreläsningen.