Hon vill få förskolorna att lyfta blicken: "Först då kan vi uppnå förändring"

2016-10-10 | Forskning/Samverkan

Förskolorna jobbar aktivt med begreppet hållbarhet i sin verksamhet.
Men MDH-forskaren Eva Ärlemalm-Hagsérs studier visar att de måste lyfta blicken och angripa de bakomliggande problemen på ett annat sätt än vad som görs idag.
– Man måste ställa de kritiska frågorna för att uppnå en förändring, säger hon.

 

Eva Ärlemalm-Hagsér har fokuserat sin forskning kring förskolans pedagogiska uppdrag och praktik, särskilt riktat mot hållbarhet, miljö och lärande. Hon har själv arbetat som förskollärare i 22 år och har därför också praktisk erfarenhet att backa upp sin teoretiska forskning med.
Vid sin docentföreläsning, med titeln "Förskolans pedagogiska uppdrag och praktik", tog hon bland annat upp sina studier inom Early Childhood Education for Sustainability (ECEfS) som hon genomfört under de senaste åren.
– Jag har främst studerat förskolan som arena för lärande för hållbarhet. Inte minst förskolepersonals förståelse för begreppet och vad de faktiskt gör i de här frågorna, säger hon.

Hållbarhet är ett komplext begrepp. Hur skulle du förklara det i det här sammanhanget?
– Ja, det är komplext och inom mitt område pratar man om ett hållbart samhälle utifrån ekologiskt, ekonomisk, social och politisk hållbarhet.
Hennes senaste studie, som hon genomfört tillsammans med lektor Bodil Sundberg vid Örebro universitet, är den första kvantitativa studien av sitt slag i Sverige. Den ingår också i en större internationell jämförande studie. Syftet har varit att ta reda på hur svenska förskolor arbetar med hållbarhetsfrågor och hur detta arbete organiseras. Eva Ärlemalm-Hagsérs studie visar att hållbarhet ur ett miljöperspektiv är det som dominerar agendan på förskolorna.
– Naturmöten och miljöfrågor, som exempelvis källsortering, är i fokus medan annan hållbarhet, som ekonomisk och sociala frågor, inte blir lika tydliga, säger hon.

Studien har visat att det saknas en grundläggande normkritik. Eva Ärlemalm-Hagsér beskriver det som att vi måste sträva efter att gå från ett affirmativt  förhållningssätt, där man inte ifrågasätter övergripande strukturer, till ett transformativt förhållningssätt där man utmanar och förändrar ohållbara strukturer. Hon förklarar med ett konkret exempel:
– Man källsorterar och tycker att det är bra, men man måste också väcka frågan: varför har vi så mycket skräp så att vi måste källsortera? Man måste ställa de kritiska frågorna för att nå en förändring. Det är först när vi gör det som det händer något, säger hon.

Vad ger du för råd till en förskola idag, utifrån din senaste forskning?
– Jag jobbar mycket för att man ska se över hela förskolan. Hur vi hanterar helheten så att ett arbetssätt sitter i ryggraden. Samt att man ska jobba mycket utåt mot närsamhället. Barn är medvetna och ser det som sker. Därför är det viktigt att ta tillvara det så att barn tidigt får känna att de faktiskt kan påverka och vara aktörer. De har idéer om hur man ska lösa saker som ofta är bra. Man måste uppleva att man är delaktig i det som sker runtomkring. Det är en demokratifråga.