”Jag vill bidra med ny insikt och att omvandla forskning till praktisk kunskap”

2016-01-19 | Forskning/Samverkan

Månadens forskare brinner för rättvisa, delaktighet och solidaritet för individer, grupper och samhällen. På grund av förföljelse, tortyr och fängelsestraff i hemlandet norra Kurdistan i Turkiet flydde Osman Aytar till Sverige. Idag bor han i Stockholm och är docent i socialt arbete på Mälardalens högskola (MDH).

 

Osman Aytar forskar om mångfald, etnicitet, integration, organisationer och relationer och bemötande. Att det blev sociologi, och senare även socialt arbete, var självklart för honom eftersom han länge intresserat sig för ämnena.
– Följderna av den militärregim som rådde i Turkiet år 1983 gjorde att jag avbröt mina högskolestudier och flydde till Sverige. När jag återvände för att bidra aktivt till demokratirörelsen för kurders rättigheter började jag skriva mycket om det som hände i landet på den tiden, säger Osman Aytar.
 
Han författade ett stort antal artiklar och tre böcker om sociala, politiska och ekonomiska frågor i Kurdistan och var även chefredaktör för tidskriften Medya Günesi, där flera av artiklarna publicerades. Under denna intensiva skrivperiod fick han upp ögonen för forskning och det blev en dröm som han ville förverkliga. 
– Böckerna handlade om kulturella och miljömässiga konsekvenser av dammar och elkraft byggda av Turkiet i Kurdistan, halvmilitära statliga organisationer i Ottomanska riket respektive i Turkiet samt om det kurdiska självstyrets uppkomst, organisering och praxis under en mångfald av politiska, etniska, sociala och kontextuella förhållanden i Kurdistan, säger Osman Aytar. 
 
Artiklarna som handlade om politiska och sociala frågor, debatterades flitigt och fick mycket uppmärksamhet. Men det ledde också till att Osman Aytar hamnade i rättegång flera gånger och blev dömd till totalt sex års fängelse.
– Yttrandefriheten existerade inte i landet. Jag fick straffet för att jag skrev två debattartiklar och för att jag medverkade i en paneldebatt om mänskliga rättigheter i Kurdistan. Det var orättvist - jag skadade inte någon människa med mina åsikter men blev dömd ändå, säger Osman Aytar.
 
Under 1980- och 1990-talet fängslades och, i värsta fall, avrättades flera kurdiska journalister. Enligt siffror från Amnesty International miste 14 journalister livet år 1993 på grund av politiska yttranden i mediala sammanhang. Osman Aytar blev arresterad och torterad för att han deltog i demokratirörelsen, men räddades av Amnesty International efter fyra veckor. År 1994 kom han till Sverige och har sedan dess aldrig återvänt till Kurdistan. 
– Den 19 juli är min andra födelsedag. Jag föddes på nytt när jag blev räddad från den intensiva tortyren och jag är tacksam och glad att jag kom till Sverige och fick chansen att fullfölja min dröm om att forska om viktiga samhällsfrågor och bilda familj med min fru. Men jag blir trots det ofta påmind om det hemska som hänt mig genom de skador som min kropp fortfarande bär, säger Osman Aytar.

Avhandlingsprojekt om interetniska relationer

År 2007 tog Osman Aytar sin doktorsexamen vid Stockholms universitet. Hans avhandling "Mångfaldens organisering: Om integration, organisationer och interetniska relationer i Sverige" handlar om relationer mellan personer med olika etnisk bakgrund som är aktiva i riksorganisationer i Sverige, relationer mellan stat och riksorganisationer samt relationer mellan personer med olika etnisk bakgrund inom politiska partier. 
 
Hans forskning visade bland annat att relationer mellan individer med olika etnisk bakgrund inte alltid behöver handla om etniska likheter eller skillnader. Det kan mycket väl variera beroende av när en individ kom till Sverige, vilket motiv personen har för emigrering, ålder vid invandring, kön, vistelsetid i Sverige, organisatoriska traditioner, socialt kapital i hemlandet respektive i Sverige samt individuella intressen och engagemang.
– Dessa aspekter kan bädda för möjligheter för vissa människor och utgöra hinder för andra. Därför har ofta problemen i dessa relationer flera bottnar än etnicitet. Vi kan se personer med liknande social bakgrund från en och samma etniska grupp såväl i toppositioner som i de underordnande och diskriminerade skikten i samhället, säger Osman Aytar. 
 
Avhandlingen nominerades till bästa avhandling vid Samhällsvetenskapliga fakulteten på Stockholms universitet och har lyfts som gott exempel i olika sammanhang.

Forskning om flyktingbarn, utsatthet och bemötande

Efter disputationen fortsatte Osman Aytar att skriva debattartiklar i kurdiska och turkiska tidskrifter. Han började också att forska om ensamkommande flyktingbarn, något som legat honom varmt om hjärtat. Tillsammans med två kollegor fick han i uppdrag att utvärdera en dagverksamhet för ensamkommande barn i Eskilstuna. Bland annat behövde ett förbättringsarbete göras i samordningen mellan insatserna lokalt, från skola till socialtjänst, hälso- och sjukvård samt fritidsinriktade verksamheter, men också den inre kommunikationen mellan olika enheter. 
– Jag har alltid haft ambitionen att bidra med ny insikt och att omvandla forskning till praktisk kunskap som kommer samhället till nytta. Detta projekt är ett jättefint exempel på det, säger Osman Aytar.
 
Han har sedan dess fortsatt på samma spår och arbetar idag bland annat med en kunskapsöversikt för praktiker i området barn och unga med utländsk bakgrund som utsätts för psykiskt och fysiskt våld inom familjen. Huvudfokus är på aktuell forskning om olika utredningsmetoder, samverkan mellan socialtjänst och andra myndigheter vid myndighetsutövning samt maktbefogenhetens påverkan på samspelet och relationerna mellan tjänstemän och de enskilda.
– Jag började på MDH 2007 och har sedan dess upplevt öppenhet och möjligheter att kunna påverka, samarbeta med engagerade kollegor samt utveckla lärorika kontakter med regionen. Allt detta har inneburit att jag också kunnat göra framsteg i min forskning även utan stora externa forskningsanslag, säger Osman Aytar.

Liksom många kollegor vid MDH har även Osman Aytar prioriterat samverkan med kommuner och landsting. Bland annat har han varit projektledare för Mötesplatser för lärande och utveckling i socialt arbete och social omsorg, cirkelledare för forskningscirklar om likabehandling och bemötande i Flens kommun, Köpings kommun och Arboga kommun samt medverkat i ett uppföljningsprojekt med Västerås stad om romers inkludering på arbetsmarknaden. Tillsammans med några kollegor var han också forskarstöd till det nationella lärandeprojektet Vård på lika villkor på uppdrag av Sveriges kommuner och landsting (SKL).
 
I framtiden vill Osman Aytar bredda sitt forskningsfält och bland annat göra en förstudie om det framgångsrika fotbollslaget Dalkurd i Borlänge. Hans förhoppning är att ämnet ska bädda för en större projektansökan för forskning om idrott, identitet och delaktighet bland ungdomar med olika etnisk bakgrund.