Klyftan mellan rika och fattiga ökar i landets mellanstora städer

2016-02-18 | Forskning/Samverkan

Aktuella forskningsstudier visar att klassegregationen mellan rika och fattiga ökar i de europeiska storstäderna och i Stockholm ökar den i snabbast takt. Nu visar ny forskning från Mälardalens högskola (MDH) att detta är långt ifrån ett storstadsfenomen. Det kan nämligen se likadant ut i de mellanstora städerna. Och det är ingen rättvis utveckling forskarna visar upp: under en tioårsperiod har medelklassens boendeutbredning fördubblats, medan underklassens har halverats.

Terence Fell och Bozena  Guziana har undersökt den socioekonomiska utvecklingen i 46 stadsområden i Eskilstuna och Västerås i relation till utvecklingen i hela staden från ett brett klassperspektiv. Undersökningen visar att det inte bara är i storstäderna som boendeklyftan mellan rika och fattiga ökar. Det är högst relevant även för de mellanstora svenska städerna. Innerstaden blir allt rikare medan de få områden med hyresrätter som finns kvar, utsätts för allt större tryck och det i sin tur förstärker boendesegregeringen.

 

Mellanlägesområden lyfts fram

Debatten om boendesegregering fokuserar ofta på de utsatta områdena i förorten och övriga staden. Studien uppmärksammar en annan typ av stadsområden, som kallas mezzo. Vidare anser Terence Fell och Bozena Guziana att benämningen på stadsområden bör moderniseras och väljer att kalla utsatta områden för sämre ställda och socialt hållbara för bättre ställda.
– Genom att dela in stadsområden i tre kategorier: sämre ställda, mezzo och bättre ställda kan vi nyansera debatten om boendesegregering. Denna indelning återspeglar också bättre de boendes klasstillhörighet. Vår forskning visar nämligen att boendesegregeringen handlar främst om klasstillhörighet, inte om etnicitet.

Forskarna menar att mezzo-områdets kritiska betydelse inte ska underskattas. Generellt sett, halkar mezzo stadsområdena sällan ner i sämre ställd-status. Om det sker är det sällsynt och kortvarigt.

 – Med det här i åtanke kan politikerna och tjänstemän sträva efter att få sämre ställda områden att utvecklas till mezzo-områden, istället för att sikta mot att utveckla dem direkt till ”socialt hållbara” områden. Då riskerar man nämligen att sikta för högt, vilket kan leda till misslyckanden.

Ytterligare en slutsats forskarna drar är att kommuner bör undvika att olika grupper av låginkomsttagare flyttar in till samma områden eftersom det fördröjer och i värsta fall förhindrar en utveckling mot social hållbarhet. Till exempel hade fattigdomen i de sämre ställda områdena mer än fördubblats mellan åren 2006 och 2012. Därför behövs nya billiga hyresrätter också i anslutning till mezzo-områden och bättre ställda områden.

– Renovering av städernas centrala delar och miljonprogramsbostäder i förorterna bör också uppmärksammas. Det är inte rimligt att hyrorna höjs i den omfattningen att de boende tvingas flytta ut.

Rättvisa, i synnerhet jämlik utveckling mellan stadsområdena, har varit en viktig utgångspunkt i studien. Enligt Terence Fell och Bozena Guziana borde den största möjliga ekonomiska jämlikhet mellan samtliga stadsområden utgöra ytterligare ett villkor som den socialt hållbara staden måste uppfylla. Som det ser ut som idag är inte stadsutvecklingen rättvis.

 

Forskning för hållbart samhälle

Statsvetaren Terence Fell och ekologiska ekonomen Bozena Guzianas forskning bedrivs inom ramen för Samhällskontraktet. Mälardalens högskola, Eskilstuna kommun, Västerås stad, Landstinget Sörmland och Landstinget Västmanland samverkar för att stärka regionen.  Rapporten ”Staden, rättvisa och boendesegregering. Stadsområdesutveckling i Eskilstuna och Västerås 2002-2012” är rapport nummer tre i en serie.

 

För mer information, kontakta

Terence Fell, universitetslektor i statsvetenskap vid Mälardalens högskola
021-107390 eller terence.fell@mdh.se

Jessika Hedén, kommunikatör vid Mälardalens högskola
021-10 15 86 eller jessika.heden@mdh.se