Nedräkningen har börjat

2016-10-20 | Utbildning Student Forskning/Samverkan

Om mindre än ett år går startskottet till 2017 års World Solar Challenge i Australien – en tävling där team från hela världen tävlar om vilken solcellsbil som är snabbast över den 300 mil stora kontinenten. Studentgänget MDH Solar Team bygger en av dem.

Projektet MDH Solar Team startade på civilingenjörsprogrammet i produktion och produktdesign redan 2014, med målet att på egen hand utveckla en solcellsbil att tävla med i den internationella racingtävlingen. Sedan dess har studenter från andra utbildningsprogram anslutit för att bidra med sina kunskaper och idag består teamet av ett trettiotal personer som leds av André Löfqvist och Emelie Simson. Vi hälsade på dem, och karossansvariga Magnus Nilsson, i verkstaden för att kolla läget. 

I oktober 2017 är det dags! Hur långt har ni kommit i utvecklingsprocessen?

Emelie: Nu håller vi på att testa oss fram till ett slutgiltigt koncept, det vill säga vilken form bilen ska ha, vilka material den ska byggas av, hur den ska drivas och se ut.

Hur gör man det?

Magnus: Vi använder en mjukvara för aerodynamisk simulering som heter Ansys. Den ger oss möjlighet att testa olika koncept digitalt för att se vad som fungerar och inte. Vi använder den istället för en vindtunnel – när vi gör en aerodynamisk simulering så ser vi luftflödet runt bilen, vart det blir virvlar, vart vi får motstånd och så vidare. Det ger oss möjlighet att göra rätt från början.

Så då kan ni prova hur många olika koncept som helst?

Magnus: Nej, det tar omkring en vecka att förbereda mjukvaran för en simulering, alltså ställa in allting efter det koncept som vi har tänkt testa, så tidsaspekten gör att vi helt enkelt inte kan prova hur många alternativ som helst. Det handlar mer om att göra små justeringar på ett grundkoncept vi har räknat och diskuterat oss fram till. Vi skulle i princip kunna testa och optimera hur länge som helst för det går alltid att förbättra något, men vi måste sluta när vi inte har tid längre. Bilen ska ju byggas också.

Kan ni avslöja något om hur den kommer se ut?

André: Det kommer vara en kolfiberkaross med aluminiumchassi, allt för att få ned vikten så mycket som möjligt. Men så mycket mer vill vi inte säga just nu. Det gör inte de andra lagen heller, ingen vill riskera att bjuda konkurrenterna på några nya idéer. Men vi kan väl säga att vårt koncept är ganska moget, och att vi har prototyper som testas. Nu återstår mest vissa materialval och andra justeringar.

Och när är bilen helt klar?

Emelie: Målet är slutet av mars. Det blir ett avtäckningsevent senare i vår då vi kommer visa upp den. Då kommer vi även att avslöja vilka som ska köra den i tävlingen.

Är det flera förare?

Emelie: Ja, man behöver byta av varandra utefter vägen, vid så kallade checkpoints. Man kör mellan åtta på morgonen och fem på eftermiddagen, och det klarar man inte i en liten cell där det är femtio grader.

Ingen AC alltså?

André: Haha nej, det finns det ingen energi åt. Vi vill ju satsa så mycket energi som möjligt på drivning.  

Kan ni ge exempel på några andra utmaningar när det kommer till konstruktionen?

Emelie: Det vi har sett när vi tittat på tidigare tävlingar är att många lag faller på hjulupphängningen fram. Den utsätts för väldigt hårda påfrestningar, framför allt för att asfaltsvägarna som tävlingen går på är så dåliga. De knäcks helt enkelt. Därför ägnar vi mycket tid åt dem.

Hur arbetar ni i projektgruppen?

André: Halva gruppen jobbar med konstruktion och den andra halvan med marknadsföring. Sedan finns det mindre undergrupper. Och så har vi väldigt mycket stöd och hjälp från våra lärare, som har mycket erfarenhet av produktdesign.

Vad är målsättningen med projektet?

André: Målet i tävlingen är att vinna, så enkelt är det. Det skulle inte vara lika roligt om vi inte satsade på det. Men anledningen till att vi jobbar med projektet är att det utmanar vårt innovativa tänkande, vår tekniska kompetens och att det uppmärksammar fordon som bidrar till en mer hållbar framtid.